I går hämtade vi dom tre Ljungabarnen. Dom ska vara här till imorgonkväll då dom blir hämtade av Henrik.
Men vad gör man med tre barn i detta väder???? Det finns inte en chans att göra nåt ute. Regn i tre dagar blir det. Tänkte att det skulle bli L I T E uppehåll så dom kunde få åka lite fyrhjuling i alla fall.
Så idag så bakade Vidar och jag bullar.
Som tur är så kan dom roa sig bra, teckna, leka med lego, kolla på film ( faktiskt inte så mycket ). Å snart är det kväll å då ska vi slänga Thor i duschen för det sa Maria att han behövde. Får se vad vi hittar på i morgon.
Mia
27 juli 2015 18:40
Har en blogg där jag skriver om mina diagnoser, psykisk ohälsa och vill lyfta fram min blogg eftersom målet med den är att skapa en gemenskap, öka kunskapen och minska min tabun, Diganoser m.m
Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda!
Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här. Har haft ett hård liv! Men får jag bara er som läsare att älska mitt bloggande, så kommer detta gå jättebra! Vill ni mig något så är min E-mailadress här:
/mia2@home.se
/miamiamia@bloggplatsen.se
Du får gärna kopiera den texten och ha på din blogg.
: ©"blogg".
Otillåten användning och eller kopiering av detta material utan uttryckligt och skriftligt tillstånd från den här bloggens författare är strängt förbjudet.
Utdrag och länkar kan användas, förutsatt att fullständig och tydlig kredit ges till "Blogg" med lämplig och specifik riktning till det ursprungliga innehållet.
Min blogg är lättläst eftersom jag själv har uppmärksamhetsproblematik så är det viktigt att text och uppbyggnad den och av bloggen är enkel. Därför har jag valt att vara enkel i mitt språk, inte göra allt för långa inlägg och hålla mig till ämnet.
Själv står jag under medicinering.
Jag har en önskan om att nå ut till så många som möjligt, om en person upplever ensamheten som mindre påtaglig genom igenkänning från nått jag skriver så har jag lyckats. Men desto fler desto bättre.
Att dela erfarenheter med varandra är en viktig del i utveckling.
Detta är en vardagshistoria. Om att leva med psykisk ohälsa men också
om att försöka hitta ett liv värdigt att leva. Men detta är inte det liv jag vill leva. Jag vill ha ett liv med jobb, aktivitet, intellektuell stimulans och gemenskap. Jag vet bara inte hur jag ska hitta ditt. Tacksam för hjälp.
Vill du mig något så finns jag på denna. E-mail: mia2@home.se
En väldigt ensam människa som ironiskt nog uppskattar att vara social över allt annat. Jag är varken en ensamvarg eller eremit men däremot lever jag mycket riktigt som en. Mycker förtryckt av depression, något jag håller på och kämpar emot och vinner över trots att jag inte kommer längre i jakten. Allt som händer får en att kännas sig värdelös, liten, obetydligt och omöjlig, så om någon kan bevisa motsatsen skulle det vara fantastiskt. Men det kommer väl aldrig att hända?
http://www.miamiamia.bloggplatsen.se
Maria
4 augusti 2015 10:29
Hej, kikar in och lämnar ett litet avtryck. Kul att läsa lite inlägg i din blogg igen. :) Hoppas ni har det bra. Passerade Naggen för nån vecka sen. Vi skulle upp till Alby och hämta hem Elvira och då passade vi på att åka på pappas grav. Så vi tog Kalvstigen upp och förbi Naggen. Dock ångrade vi oss när vi passerat Ängebo.... OJ vad dålig väg. Men den kommer nog bli jättebra när den blir klar! Ni såg inte ut att vara hemma när vi kom fram till byn, så vi stannade inte. Hoppas ni mår bra. Hälsa Eilert. KRAM
http://namia.blogg.se